Hej alla glada! Jag har inte skrivit på skitlänge, jag vet, jag suger! Men jag har köpt en ny digital systemkamera. Den har i princip ockuperat alla min tid som inte Anna, jobb eller kompisarna redan ockuperar! Skit i det nu, hur intressant är mitt liv egentligen.. Inte alls! Så nu kickar vi igång inlägget Istället!
Jag tycker att det är jävligt fel att människor i Sverige (Som är världens mest sekualiserade land) som inte är ett dugg jävla kristna i vanliga fall, helt plötsligt blir det så fort nått tragiskt händer eller när det vankas giftermål.
Jag menar att det är jävligt FEL att gifta sig i kyrkan om man inte är en troende kristen. Att stå att svära i kyrkan, inför en gud som man inte tror på, att man aldrig ska lämna sin partner i vått eller tort. Det är för fan som att stå och ljuga sin partner RÄTT upp i ansiktet. Förutom det är det också jävligt respektlöst mot kyrkan och dom kristna som faktiskt är troende.
Om man gifter sig i kyrkan med motivationen: “Men det är ju så fiiint och mysigt.” eller “klart man ska gifta sig i kyrkan, det är ju så det ska vara”. Då är man för fan korkad.
Jag tycker också att det är jävligt konstigt att så fort nån dör eller tar sitt eget liv. Ja då, då passar det att tro på gud ett par veckor. Och vem är det inte som får sätta upp krisgrupper och möten? Jo, kyrkan.
Sen börjar alla helt plötsligt att tro på himlen, vilket dom aaaaldrig gör annars. Alla börjar säga saker som: “Du har det säkert bättre där du är nu”, “Jag vet att du vakar över oss” eller “Du har det säkert bättre hos änglarna! vi ses igen”.. Vilket är absolut helt okej och väldigt vackert sagt, OM man nu är kristen. Annars känns det bara falskt och inte alls särskillt omtänksamt! Eller att säga R.I.P.! Hur jävla smaklöst är inte det att säga? För fan, vi kan väl åtminstone droppa den engelska slangen när någon faktiskt har gått bort.. Vila i frid passar otroligt mycket bättre. Om nån jag tycker väldigt mycket om skulle gå bort, skulle jag absolut säga hur mycket den personen betytt för mig, jag skulle bära han/hon med mig i tankarna, varje dag för resten av livet. Men jag Skulle INTE börja prata om gud och himmelen eller livet efter. Nej det skulle bara vara jävligt smaklöst om någon som jag gjorde så.
Alla borde stå för det dom tror på, vad det än är. Och respektera det andra tror på, vad det än är. Men att i falskhet ty sig till nånting som man inte tror på, eller svära inför en gud man inte tror på. Det bara fel.
//Rick
tisdag, juli 15, 2008 kl 01:07
svar: Ja, och tur är väl det. Hade känts lite obekvämt om jag råkade skicka sånna bilder titt som tätt till honom och alltid skyllt på telefonen
Jag har inte fått nån kommentar än, men jag lurar på om han är på semester.. Hoppas på det.
tisdag, juli 15, 2008 kl 04:07
#Svar:Visst är den sjukt snygg! Jag älskar den.
tisdag, juli 15, 2008 kl 04:07
#svar: Och det är faktiskt sant att svetten lackade. (Plus att jag bara i allmänhet gillar det uttrycket) Och det var faktiskt en tjej som gav mig komplimangen!
tisdag, juli 15, 2008 kl 05:07
Tack för kommentarerna, Harrys vad himla roligt! (:
Återigen så håller jag med dig, och har funderat mycket på det här med himmel och gud och sånt i och med att min farmor varit sjuk och gått bort. Jag har aldrig varit troende, snarare agnostiker, men vill inte börja tala om någon himmel för att det skulle vara lättare, för det är väl det det handlar om? Jag tror det när jag ser det, tills dess är kyrkan inte riktigt min grej.
onsdag, juli 16, 2008 kl 12:07
Ja du, Rick! Du har påbörjat en mödosam resa – av vilket skäl det än är – som ingen vet vart den slutar. Du gör den tillsammans med många andra; fast ändå så ensam. Jag brukar inte strö råd omkring mig, men kanske jag ändock ska ge dig ett: Läs! Ta del av andras erfarenheter och tankar för att skapa dig en egen fast grund att stå på. Kanske finner du något av värde och intresse här: http://www.bildning.se/refbibl/litt_C/C_litt.htm
torsdag, juli 17, 2008 kl 09:07
väl talat! bara massa äckelmänniskor som tror på gud…(fast bara ibland).
måndag, juli 21, 2008 kl 12:07
Man måste skilja på tradition och religion. Spåren av den forna svenska religionen visar sig i tomma traditioner som giftemål i kyrkan. Även om vi har slutat att automatiskt skriva in nyfödda barn i svenska kyrkan och även separerat kyrka och stat har vi fortfarande det tunga bagaget kallat “svensk kultur”. Varför använder vi uttryck som “herregud!” t ex? Det är bara ett uttryck idag med uppenbara rötter. Varför går vi i kyrka på bröllop, examineringsdagar och andra högtider? “Därför att man gör det”.
Jag vill ta frågan ännu längre: Varför gifta sig om man inte är troende? Vad tjänar du på att gifta dig idag? Ingenting! Allt du gör är att tynga ner dig med mer ansvar. Du tillför inget gott till ditt liv. De flesta svenskar lever redan som gifta par långt innan giftermålet kommer på tanke: Samboende, intimitet, ibland redan familj, ibland redan barnbarn. Jag förstår nu min far som var ovillig att gifta sig i 15 år innan han till slut gick med på det för att morsan så gärna ville vara gift.
I den takt som folk skiljer sig i sverige känner jag lite för bevarandet av tomma traditioner och ritualer så som giftermål. Giftermålet skall låsa upp nya möjligheter och stärka bandet mellan man och hustru, annars har det inget nyttigt syfte. Ateism är för mig en tom existens, en reaktionär tro som först och främst rebellerar mot gud men som ändå är hopplöst beroende av teistiska institutioner för att ens ha något som liknar en sammanhållande världssyn.
Om giftermålet känns viktigt kanske man borde fundera hurvida man är icke-troende eller inte. Om den kristna traditionen att låta frun ta efter mannens namn känns viktig så, för all del; gå till stadshuset och bespara prästen alla tomma ord.
måndag, juli 21, 2008 kl 01:07
Kan man inte bara använda kyrkan som ett sorg-verktyg? Bara för att man själv inte tror på det, så kan jag garantera att någon annan i släkten är kristen. Jag tycker inte jag skändade “gud osv” när jag sörjde min mormor tex. Mer som ett hjälpmedel just för studen. Att säga att man skändar kyrkan är bara bs, skändar kyrkan gör jag hela dagarna.. Fast när det väl behövs, när någon dör har jag fan annat i tankarna än att försätta mig i en sits som bara en hypokondriker gör, vafan ska gud göra åt saken? Det är din stund, ingen mår sämre för att du inte tror på honom när det väl gäller, för dig.
Ville bara klargöra att det fan är okej att tro en liten stund när man som mest behöver det! Även om det är 10 pers som läser detta så äre fan värt det.
(Sen så är man _Inte kristen_ bara för att man står med i svenska kyrkan, det är man automatiskt om man är döpt i Sverige. Resten väljer du själv, tro eller inte.)
Skepp å hoj.
måndag, juli 21, 2008 kl 10:07
“Hej alla glada! Jag har inte skrivit på skitlänge, jag vet, jag suger!” jaa det är jävligt sant. uppdatera nu
tisdag, november 18, 2008 kl 04:11
Tycker du drar fel slutsatser.
Det är INTE folk som letar efter präster vid katastrofer, det är KYRKAN som tvingas på folk vid katastrofer.