Det är INTE folk som letar efter präster vid katastrofer, det är KYRKAN som tvingas på folk vid katastrofer.

Ville bara klargöra att det fan är okej att tro en liten stund när man som mest behöver det! Även om det är 10 pers som läser detta så äre fan värt det.

(Sen så är man _Inte kristen_ bara för att man står med i svenska kyrkan, det är man automatiskt om man är döpt i Sverige. Resten väljer du själv, tro eller inte.)

Skepp å hoj.

Jag vill ta frågan ännu längre: Varför gifta sig om man inte är troende? Vad tjänar du på att gifta dig idag? Ingenting! Allt du gör är att tynga ner dig med mer ansvar. Du tillför inget gott till ditt liv. De flesta svenskar lever redan som gifta par långt innan giftermålet kommer på tanke: Samboende, intimitet, ibland redan familj, ibland redan barnbarn. Jag förstår nu min far som var ovillig att gifta sig i 15 år innan han till slut gick med på det för att morsan så gärna ville vara gift.

I den takt som folk skiljer sig i sverige känner jag lite för bevarandet av tomma traditioner och ritualer så som giftermål. Giftermålet skall låsa upp nya möjligheter och stärka bandet mellan man och hustru, annars har det inget nyttigt syfte. Ateism är för mig en tom existens, en reaktionär tro som först och främst rebellerar mot gud men som ändå är hopplöst beroende av teistiska institutioner för att ens ha något som liknar en sammanhållande världssyn.

Om giftermålet känns viktigt kanske man borde fundera hurvida man är icke-troende eller inte. Om den kristna traditionen att låta frun ta efter mannens namn känns viktig så, för all del; gå till stadshuset och bespara prästen alla tomma ord.

Återigen så håller jag med dig, och har funderat mycket på det här med himmel och gud och sånt i och med att min farmor varit sjuk och gått bort. Jag har aldrig varit troende, snarare agnostiker, men vill inte börja tala om någon himmel för att det skulle vara lättare, för det är väl det det handlar om? Jag tror det när jag ser det, tills dess är kyrkan inte riktigt min grej.